Från min dagbok, 22 november 2010. Vi pratade hela vägen hem till mig, och jag tänkte att det var så lätt att prata med honom. Allt var jättemysigt. Han höll om mig hela natten och på lördagen lyssnade vi på musik och pratade. Och hade tandborst-battle såklart. Det visade sig att han också skulle se Håkan Hellström, precis som jag och min bästa vän på lördagskvällen. Men han hade inte någon att gå med. Så han undrade om han fick gå med oss. Självklart fick han det Vi möttes upp utanför arenan, och vilken spelning! Håkan Hellström var lika underbar som alltid. Och det var magiskt att vara där med honom. Vi höll handen i princip hela spelningen och i de finaste låtarna kysstes vi. Perfektion.
Den 19 november 2010. Precis innan bandet skulle börja spela. Vi ser varandra på några meters avstånd, du kommer mot mig, vi ler mot varandra. Jag vet inte vad jag ska göra. Du går förbi, men ställer dig inte alls långt ifrån mig. Så börjar spelningen, en underbar spelning. Våra ögon möts varandra mellan låtarna. Vi rör oss närmare varandra. Till slut står vi så nära varandra, så nära att jag kan känna dig andas. Jag vågar inte andas. Du står ju bakom mig. Du tar tag i min hand och jag ryser i hela kroppen när du luktar mig i nacken. Kyssen i sista låten är magisk. Vi går hem till mig hand i hand i höstnatten. Jag vet inte ens vad du heter. Men det känns bara rätt. Och sen den höstnatten har det varit vi två.
November 2010 i skolan. Jag har mina nya, ännu skavsårshårda docs på mig och tighta, svarta jeans. En vit tshirt och jag är på väg ut från mitt klassrum. Plötsligt ser jag dig i korridoren. Du har rast från en föreläsning och jag måste skynda till ett möte. Jag blir alldeles överumplad när jag ser dig. Vet inte vart jag ska titta. Så jag tittar ner i golvet och skyndar iväg. Nu vet jag i alla fall vad du pluggar. Men fortfarande inte vad du heter eller om vi kommer ses att igen.
Det var en oktobernatt 2010 som allt började. Jag hade ju bestämt mig för att inte vara tillsammans med någon. Jag ville kyssa olika unga vackra unga män varje kväll. Jag ville upptäcka den nya stad jag fylttat till. Jag ville njuta av att kunna gå hem med vem jag ville utan att mamma eller pappa envist undrade var jag hade sovit. Men så helt plötslig var du där. Bredvid mig på dansgolvet. Jag hade femton centimeter höga klackar på mig och du var tio centimeter kortare än mig då. Någon av mina vänner knuffar in mig i dig och helt plötsligt börjar vi kyssas. Jag är inte van att böja mig ner men jag bryr mig inte så mycket om det. Du trycker upp mig mot pelaren som finns mitt på dansgolvet. Det är som om alla andra försvinner och det bara är du och jag där. Sen ska jag säga hejdå till min vän och efter det är du borta. Jag får höra sen av en annan vän att du hade letat efter mig. Men kommer vi att ses igen?
Jag kommer att skriva om kärlek. Inte för att jag kan mycket om det. Men för att det är det finaste som finns. Även när mitt hjärta är krossat i tusen bitar. Jag kommer att skriva om fina pojkar med rödlätt hår. Fina unga män med blåa rådjursögon. Jag kommer att skriva om kyssar jag aldrig kommer att glömma. Om att bli upphånglad mot väggar. Om att smita iväg till ett tornrum vägg i vägg med dansgolvet tillsammans en ung, ariskt blond man och glömma alla andra för en stund. Jag kommer att skriva om promenader hem i gryningen. Men för att skriva om allt detta måste jag ta allt från början. Allt började en fredagsnatt i oktober 2010.
