love, music, wine and revolution

Kär. Ett himla fint ord. Den bästa känslan. Finns det något finare än att vara kär i någon? Jag tycker att det är finare än att älska någon. Jag älskar många. Min familj, mina vänner, min hund. Men jag är inte kär i någon. Och någon har nog aldrig sagt att den personen är kär i mig. Men älskad, det har jag varit. Jag vill känna den där känslan. Kär. På rikigt. Jag är trött på att låtsas och jag är trött på att spela spel och jag är trött på att inte känna. Nästa gång ska det vara på riktigt. Men hur vet jag att det är på rikigt? Jag har trott att det har varit på riktigt tre gånger. Totalt fyra år av mitt liv. Såklart kan jag inte veta när det är på riktigt. Jag kan ändra mig och den andra kan ändra sig. Men jag vet en sak. Och det är att jag är trött på att bara vara med någon för natten. För att nästa morgon inse att nej, han var ju inte så bra på att hångla som jag trodde. Jag är trött på att få sms klockan halv tre på morgonen vecka efter vecka bara för att han inte har hittat någon annan. Jag har haft den romatiserade bilden av att hångla på trånga dansgolv och gå hem på vingliga ben hand i hand tillsammans med någon annan. Men den romantiserade bilden är borta nu. Nu vill jag vara kär. Jag vill ha passion. Jag vill ha en attraktion så stark att inget kan övervinna den.

Oktober 2011. Jag har tråkigt en kväll och skickar ett sms till min bästa vän. Klockan är tio när hon kommer hem till mig och vi börjar genast att blanda drinkar. Spontanguntgångar som jag idag saknar så mycket eftersom hon bor i en annan stad. Vi pratar. Pratar som vi alltid gör. Om kärlek. Och jag säger att jag måste måste hitta någon ikväll. Jag måste komma över han som luktar så gott. Han som sårade mig. Han som jag inte kunde stanna kvar hos för att han inte kunde ta hand om mitt hjärta. Vi cyklar fort genom den ljumma höstkvällen. Nästan direkt när vi har kommit till klubben börjar vi prata med varandra. Han med röda lockar och blåa rådjusögon. Han kan vara det snyggaste jag har sett. Någonsin. Han är en smal och ganska blyg matematiker. Han röker blå Camel och frågar om jag vill ha. Nej, jag röker inte. Hans lukt är sådär speciell. En lukt jag aldrig har känt förut. Inte cigarettrök. Men något blandat med det. Det tar inte lång tid innan vi bestämmer oss för att gå hem till honom. Vi hånglar tills vi ramlar i ett skogsbryn. Vi hånglar i trapphuset. Mot väggarna. Tar oss upp för trappan med händerna mot varandras hud. När vi kommer in i hans lägenhet lägger vi oss i hans 90-säng. Han säger att vi kan väl ta det lite lugnt. Vi kan väl prata lite. Självklart säger jag. Han konstaterar att han inte har sett mig i skolan någon gång. Hur kan du veta det frågar jag. Vi kan ju ha sett varandra utan att ha lagt märket till varandra. Nej, säger han. För om jag ens hade sett dig en gång i skolan så hade du inte varit ensam ikväll. Om jag hade sett dig förut hade det redan varit vi vid det här laget. Han frågar vad jag ska göra imorgon. Jag ska tvätta så jag måste gå upp tidigt förklarar jag. Du kan få tvätta här utbrister han. Men hur ska det gå? Jag har ju mina kläder hemma. Men jag kan strunta i att tvätta så att jag kan vara här ett tag säger jag. Sounds like a plan säger han innan han ber mig att komma närmare. Men jag är ju nära säger jag. Ja, men inte tillräckligt säger han innan han drar mig närmare och luktar på mig. Sådärja, lägg din arm här över mig är det sista han säger innan han somnar med sina armar och sina ben runt mig.

Jag har krossat hjärtan och jag har fått mitt hjärta krossat. Det är som att det försvinner en lite bit varje gång. Små bitar av mitt hjärta som innehåller lite grann av vissa personer. Det är så olika. Ibland känns det som att jag har ett hjärta av ädeltitan och att det ibland är byggt av bomull. Nu har jag mött någon som ibland får mitt hjärta att slå dubbla slag. Jag har varit med om det förr. En sån där märklig attraktion som jag inte vet var jag ska göra av. Jag kan inte hjälpa det. Det är bara så med vissa personer som jag möter. Och jag önskar nästan att jag kunde fråga nu direkt vad hans avsikt är. Vill du bara ligga någon gång ibland eller vill du släppa in mig i ditt liv? Men nej, det kan jag inte göra. Inte än. Det är för tidigt. Jag har känt den här känslan förut. Och jag vet att när jag känner så här kan jag inte bara ligga med människan. Jag måste ha mer. Annars får det helt enkelt vara.