love, music, wine and revolution

Den 3 september 2011.

Jag undrar hur du har det nu? Vem delar du med dig av detta till? Eller håller du allt inom dig? Jag hoppas inte det, jag hoppas verkligen att du vågar släppa in någon. För det är inte lätt. Jag hade inte klarat de här dagarna utan mina nära. Tjugo minuter efter att du hade åkt i onsdags kom Johanna och Julia hit. Johanna sov här, strök mig över håret när jag grät, gjorde frukost och valde kläder åt mig på morgonen när jag inte orkade. På biologiföreläsningen satt jag mellan Helena och Annika som kramade om mig när jag inte kunde hålla tillbaka tårar tunga som sten. Jag hade inte klarat mig utan Tims kloka sms om att det bara är att rida ut stormen och Helenas varma famn igår efter tjejsittningen när jag grät hejdlöst innan vi gick in och dansade till I Give You The Morning. Jag undrar när det kommer gå över, när kommer jag sluta gråta på morgonen innan jag går upp, för att sedan fortsätta gråta i duschen och när kommer jag känna mig riktigt glad igen? När ska jag bli fridlyst? Alla säger att det kommer gå över, men det känns inte så. Därför hoppas jag att du kan släppa in någon, någon du vill dela med dig till. För din egen skull. Och jag som så hemskt gärna hade velat vara just den där någon. 

 

Och jag minns dig när jag vaknar, som pilar mot min kropp. Här är tystnaden som skär, här är saknaden som lär. Och jag minns dig innan sömnen tar mig, små tistlar i mitt bröst. Och jag hoppas att du inte har det bra, jag vill att du ligger vaken som jag. Här är jag som trotsar alla nätter, här är jag som mot ödet förklarat krig. Så säg mig vad gör du ikväll? Luften är tung av allt som aldrig hänt. Vad är det för andra himlar som du hittat? Vem är det som tror sig kunna fylla min plats? Så säg mig sover du inatt? Luften är full av allt som aldrig sagts. Men jag sitter vid fönstret, för att få se livet fladdra förbi. Väck mig, släck mig, har du en gång släppt in mig är det där jag blir kvar. Väck mig, släck mig, du kan slåss och kan låtsas att du har ett val.

Vem är du att bestämma dessa murar? Vad gör egentligen en popsång hit eller dit? Jag räknar dagarna som skåror i min vägg, jag räknar avstånden i millimeter betong. Vad är det som gjort dig så ointaglig? Vem är du som från mig förklarat dig fri? Jag såg framtiden i stjärnorna inatt, små korn av ljus i oceaner av svart.

 

Det här var det näst sista jag skrev om honom. Det sista kanske ni får läsa en dag. Sedan dess har jag inte pratat med honom. Vi var på samma spelning en gång men han vände sig om och vill inte prata med mig. Nu har han en ny flickvän. Och jag hoppas innerligt, för hennes skull, att han tar hand om hennes hjärta bättre än vad han tog hand om mitt.