.
Den 19 november 2010. Precis innan bandet skulle börja spela. Vi ser varandra på några meters avstånd, du kommer mot mig, vi ler mot varandra. Jag vet inte vad jag ska göra. Du går förbi, men ställer dig inte alls långt ifrån mig. Så börjar spelningen, en underbar spelning. Våra ögon möts varandra mellan låtarna. Vi rör oss närmare varandra. Till slut står vi så nära varandra, så nära att jag kan känna dig andas. Jag vågar inte andas. Du står ju bakom mig. Du tar tag i min hand och jag ryser i hela kroppen när du luktar mig i nacken. Kyssen i sista låten är magisk. Vi går hem till mig hand i hand i höstnatten. Jag vet inte ens vad du heter. Men det känns bara rätt. Och sen den höstnatten har det varit vi två.
Kommentarer
Trackback
